mariajansson

hej.
nu har jag lämnat amerikat och kommit hem till svearike igen.
det kändes väldigt tugnt att lämna det nya hemmet jag har fått.
speciellt när dessa fyra herrar kom för att vinka av mig på flygplatsen.
även om det värmde väldigt mycket att se dom stå och vinka hejdå.




kyler, jacob, jag, kevin & jacobie

japp men nu är jag hemma i iskalla sverige igen.
det känns väldigt dubbelt efter min första vecka hemma.
det känns väldigt ledsamt att inte kunna se mina nya vänner, samtidigt som det känns väldigt bra att träffa alla gamla kära vänner.
det känns tråkigt att vara hemma i det gamla "vanliga", samtidigt som det känns skönt och hemvant att slukas upp av alla små problem och intriger här hemma.
men jag vet att det inte var sista gången jag fick träffa alla härliga människor och inte sista gången jag besökte mina drömmars land :)

sen jag kom hem har det kännst som att jag har behövt lite tid att återhämta mig och smälta mina upplevelser lite, men icke livet har snabbt och brutalt hunnit ifatt mig och kastat mig in i vardags livet här hemma.
jag har snabbt fångats upp i veckans skvaller och helgens intriger.
att snacka skit över en kopp te är redan en daglig ritual.
för visst är det mycket saker jag missat och måste uppdateras med.

folk har ju blivit utslängda, dom har flyttat.
par har gjort slut och blivit tillsammans, flörtat och varit otrogna.
nån sa något opassande och en annan är numera allas älskling.
två vänner har bråkar, medans någon annan svansar efter någon.
en nytt skönt ställer har öppnat och höjt åldersgränsen.
någon hade fest, någon annan ville men blev inte bjuden.
han raggade på henne men hon gillade hans bästa vän.

två bästisar pratar inte längre, en annan har flyttat.
någon blev lämnad ensam men blev lycklig endå.
två personer träffas utan gemensamma nämnare.
alla pratar om dom.
någon litade på honom, men han hör inte av sig.
någon har fått en osynlig vän om lovar att dyka upp nästa vecka.
dom var tillsammans i hemlighet, men han var tydligen ett svin.
han är trött på dom och hon är rädd för att inte bli omtyckt.

alla vill flytta men ingen vet riktigt hur det ska gå till.
några jobbar, andra letar desperat.
men ingen är 100% nöjd.
fast jag tror att det är det som gör att det känns skönt att vara tillbaka.

oj det var inte riktigt meningen att bli så
hemlighetsfull och långdragen.
hm det blev en skrivar stund.
japp känner ni er träffade är ni antagligen det,
vare sig jag vet det eller inte.
ha.

aja det känns nog rätt bra att vara hemma.
tror jag :)

pusss.